Det är roligt att väva med randig mattvarp! Den sista slatten varp blev en liten dörrmatta. Skorna hamnade dock på kanten då den till en början kändes för fina att ha skor på.......
Ränder hit och ränder dit. När mattväven kommer ner tycker jag egentligen inte att någon matta ser något särskilt ut. De måste ligga till sig innan jag liksom SER dem.
När man väver ser man ju bara en liten bit i taget, och det är inte helt lätt att göra sig en helhet när man är nybörjare.
Lite fransar finns det kvar att knyta!
Den här skall ligga på sofflocket på ladugårdsbotten är det tänkt. I vart fall på sommaren!
igår drog vi på en ny varp i Glimåkran, en randig i rött, vitt, oblekt och grå nyanser. Dessvärre hade jag lyckats slå knut på varpen såg jag när jag fått fast varpen på vävstolen. Hur hopplös får man vara?Lätt panik....
Men, om man tar lös hela härligheten efter att ha satt ihop skälstickor och pinnen med varp, naturligtvis med de ovärderliga spännbanden, tar lös skeden och tar hela härligheten igenom öglan som är låst, DÅ löstes låsningen upp, och det var bara att pillra dit skeden och knyta fast "varp-pinnen". Så nu kan jag solva, och halva varpen är klar.
1 kommentar:
Så är det nog med mattor, de måste ligga till sig lite! Tycker att de ser härliga ut, allihop!
Skicka en kommentar