Spolpapper och bygge

 På ladugårdsbotten går det framåt. Tuppen är inköpt också! Det är ju snett, och virket är snett, bondsågat, och man skall ha nerver av stål... Nu skall man inte jobba mot elementen, och därför blir det fokus på ett jämnt golv, för lutande golv är ingen höjdare, och att det ser någorlunda rakt ut, man får jämka här och var, och vara positiv i tanken. Lite vävsaker har kommit på plats, för en sommarväv skall det vara här uppe.

 Det är en väldig skillnad, tycker jag, och nu har de tre förråden fått dörrar också.

Lille R tryckte på startknappen på den röda dammsugaren som fräste igång med ett vrål så han blev alldeles förskräckt. Farmor och lille R klappade på densamma så att han inte skall få bestående men, men starta igen ville han inte.Det var en väldigt stor och lättryckt knapp, inte så anpassad för små barn. Den förra grovdammsugaren hade en helt annan typ av startknapp och var inte alls lätt att få fart på, barnvänligare, nu när jag tänker efter.

Spolpappers-mysteriet:
På de gamla spol-papperen som jag visade och skrev om, kunde man utläsa en del. Jag satte upp alltihopa med knappnålar på ett papper, och så fick jag ihop några namn och datum som jag kunde gå vidare och söka på.
Det visade sig i korta drag, att dokumenten bland annat gällde fyra tyska soldater, av olika rang. De hade vistats på Gotland i något "uppsamlingsläger" då kriget var slut, och de hade sedan slagit sig ihop och stulit en båt som de rymde med. De blev då efterlysta.
Visst är det lite rysligt, och samtidigt spännande.
Något märkligt att komma så nära främmande människor från andra världskriget när man helt oskyldigt har suttit vid vävstolen.