Utflykt! och viltolyckor, eller är det mobilolyckor

 I morse styrde vi kosan österut. Morgonen var klar och ganska sval, men så vacker!

 Stjärnan leder oss rätt! Blinkersglaset for all världens väg när vi kom här........Men det fattade vi inte då, vi trodde att det var skräp på vägen som rasslade till

 Indalsleden är mycket tjusig, om ni vill ha semestertips.

 Det är höga berg, och djupa dalar, Indalsälven flyter fram

Här kan man, och kvinna gå ner och titta på många olika växter och andra naturrikedomar. Det gick lätt att gå ner, mannen som är klokare väntade där uppe. Det är tur att han har sån dragningskraft att jag orkade släpa mig upp igen!

Längre än så här kom vi inte, men det räckte gott och väl. Kaffe och Kubb har sällan smakat så gott! På vägen hem plockade vi upp blinkersglaset som snällt låg kvar på samma ställe, på den ganska hårt trafikerade vägen. Det var helt, och till och med lampan var riktig.

Men på väg dit blev jag ganska förtretad! Vi hamnade bakom en bil vars förare jag bedömde vara bortom ära och redlighet, den gick fram och tillbaka mellan linjerna, och jag blev orolig att den skulle hamna i olycka, och kanske någon medtrafikant också. Jag skyllde på alkohol, men mannen skyllde på sms-ande på mobilen. När vi till slut bestämde oss för att försöka ta oss förbi passade jag på att titta ordentligt på föraren, jag satt turligt nog på passagerarsidan. I full arbetsmundering, orangeklädd var han, satt han och pillade på mobilen, medan han höll på att skrämma livet ur mej. Jag vinkade som en galning med armen genom rutan och sade till mannen att stoppa honom. Det får man visst inte, och det låter dumt. 

På radion hörde jag att det är så mycket VILTOLYCKOR så man övervägde att sätta viltstängsel och göra andra åtgärder. 

Om man har blicken på mobilens display och har GPS och andra skärmar som stjäl uppmärksamhet så kanske det är ett större problem än avsaknaden av viltstängsel, tänker jag.