Ibland har man tur

 I den fd ladugården har en renovering påbörjats. Så stod det stilla i många år, och nu har vi den som vår och på gångavstånd. Fem minuter på sin höjd. I förrgår kom jag plötsligt på att jag skulle ta med mig kameran och gå dit och ta några kort. Innan vi skulle gå hem så tänkte jag ta kort de gamla fönstren i köket som vi kallar det. Oh, tänkte jag, det där ser inte alls bra ut!
Titta på fönstret i mitten! Det håller på att glida ner, och ut i naturen!

 Puh! Jag höll fast inifrån och mannen gick på utsidan och fick upp det. Nu sitter det stadigt med några skruvar. Vilken tur att jag kom på tanken! På älven rakt ner kan man se skiftningar i det vita, av vatten som har runnit till när det har tinat. Nu ser man inga rådjur på isen längre.

 När man går in i den gamla byggnaden så har vi en trappa av ek längst in i den nuvarande hallen.

 Till höger går man in i det sk köket. Där har man förberett för el. Stommen är timrad, i varierande skick. Hr har väggarna varit kalkade, vem som har målat blått vet vi inte.

 Sådana här detaljer gillar jag!

 Mycket jobb återstår, takhöjden blir inte hög. Betonggolvet är bortbilat och grus pålagt. Ny betong har gjutits som grund.

 Öppning mot kashus. Den muren finns kvar, 4*6 meter, med en öppning.

 Här finns också en "öppenspis", skorstenen är dock avslutad en bit upp. Men det finns ju isolerade rör nu mera, och kaminer av olika slag, så något skall det väl gå att få till. Det har varit en naturformad stolpe som stötta, men den har tydligen flyttat till Polen enligt uppgift. Där får man hitta på något.

Här är den nuvarande entrén. Här är det lågt i tak, dörren är monterad så lågt att den nästan är på marken, och kanske är det klokt att sätta igen väggen, sätta dit ett fönster, och köpa en rejäl ytterdörr som håller kylan ute. Det är intet som brådskar, det skall bara vara ett nöjesprojekt.