På plats!

I mitt lilla hem, där jag bodde hemma, när jag var ung i "värla", fanns det mjölkkrukor. Stora krukor i lättmetall, men tunga att släpa upp och ner för källartrappen, där de stod på kylning, med mjölk i, innan hämtning. De såldes efter att korna försvann, och så gjorde även den bärbara mjölkmaskinen. Något eget mjölkbord hade vi inte, det fanns ett för hela byn, en bit upp i byn, vid vändplanen, där skylten Här Slutar Allmän Väg står. Där kunde man också sitta och filosofera, eller sätta upp en viktig notis.

Vi har några andra mjölkkrukor och så lär det väl komma dit något grönt och blommigt om jag känner mig själv rätt. Numret från våra mjölkkrukor skall vi sätta upp, det tycker jag är fint att minnas. Järnvitriol med lite grå bets har vi behandlat bordet med.