onsdag 27 juli 2016

Med inspiration av Karin Larsson

 Solrosor är fantastiska! Karin Larsson har broderat en kudde som inspirerats av denna stolta blomma. Själv har jag satt solrosfrön, och fått se solrosorna blomma enstaka år. Det är fascinerande att se dess olika gula nyanser, och hur mitten har olika nyanser av brunt. Blå himmel är skönt att se, så blått måste vi ha. Jag ritar randningar och ser hur färgerna tar sig ut mot varandra.
 Så tar jag fram en massa garn, Cottolin, och gör en varp, som inte har symmetriskt mönster. Det blir spännande att se hur den tar sig ut i vävstolen, och jag lär väl ha glömt hur jag tänkte när det blir dags...Jag har blandat nyanser av gult, grönt, brunt, beige och blått i olika varianter. Det kändes bra i vart fall!
Min morbror BE hade en sambo som var mycket äldre än honom, vilket inte var så vanligt på den tiden. Hon utbildade sig till sömmerska. Hon ville försörja sig på något och då hennes knä blev stelopererat efter att hon fått turberkler i det, var möjligheterna inte så stora. Hon, Ingeborg, sydde en klänning till mamma och mig i samma randiga bomullstyg, vinrött och mörkrosa. Jag fick spets på min. Saxen hon klippte tyget med syns på bild, och den har jag fått av mammas kusin, som fått den av min morbror efter att han blev ensam. Hon hjälpte honom ibland när han flyttade till samma ort som henne, och han var tacksam för det. Den är tung och stor, och då jag också har hennes runda "sybricka" målad i gult och grönt, med fack,  så har den kanske kommit hem.

4 kommentarer:

AnJa sa...

Vilket fint och värmande inlägg! När min bror dog, 29 år gammal, var hela kyrkan fylld av solrosor på begravningen. Det var så vackert!

fale artut sa...

Tack snälla! Mera solrosor åt folket, och åt världen!

Cecilia sa...

Ibland är flödet där och själva processen att göra varpflätan låter så härlig! Säkert blir väven fin också!
Tänk ändå att det är saxen som klippte till din klänning! Alla har så många saker nu, en rikedom på sitt sätt men varje sak får så litet värde. Häromkvällen talade jag med grannen om en annan grannes hundinnehav för han har 30 hundar (ingen kennel eller så) och så sade grannen att det "blir så lite kärlek till var och en" vilket är som det är med att äga för mycket av vadsomhelst!

fale artut sa...

Så väl skrivet! Saker med historia har mervärde, tänk att den är lika fin nu som när hon använde den, förutom att färgen är bortnött.