Liten rund mus

 Tovad liten mus, med glömd nos än så länge..... Verkar inte så sugen på bröd......

 Här är hon före tovning!

Det ät GLÖGGEN hon vill åt!! Hemmagjord blandning som doftar gott!
Musen är stickad med "sull-garn" som jag spinner av resterna efter kardningen. Sedan tovad i tvättmaskinen, och hon har magen full av ull. Nu skulle det nog ha varit mera stoppning, men hon är lätt att få tag i, och det kan ju också vara en poäng. En nos skulle väl vara på sin plats, jag får ordna det!

På Tomtens önskelista...

 Här i huset finns en Tomte både nu och då. Från oktober och till slutet av november surrar det för fullt i huvudet och skrivs små lappar med saker som jag skall komma ihåg att ta med. Det är årets lilla Tomtesaga som skall bli till. Tomten har får! Men det vet väl alla? Efter alla små kladdlappar blev det till slut en färdig "liten saga" i år också. Och jag har räknat ut vad Tomten själv vill ha! Tomten har lärt sig att sticka! Svensk ull är nästan ett måste!

Men allra helst, så nystar Tomten handspunnet garn! Och har ni sett, vilken Nöstepinne!
Viking Santa, från Canada! En sån tro jag bestämt att Tomten har skrivit på sin egen, hemliga, lista. Vad har Ni på önskelistorna???

Ungefär som Malena Ernman, och kopparsaken

Malena Ernman, hon som sjunger så vackert, hon har en namne i vårt fårhus. Jag har sorterat och tvättat hennes ull idag, och hennes färger är ungefär som det vintriga fotots. Hennes mamma kallas för Silver, hon är silvergrå och den snällaste man kan tänka sig. Malena Ernman är också snäll, och har som ett vitt C i det mörka ansiktet. Varje  gång man kom på betet i somras så hörde man en liten röst, ganska så gäll och speciell. Det var inte något speciellt hon ville, inte särskilt hungrig, eller moderslös eller på annat sätt behövande. Hon vill bara tala om att hon finns. Det var Malena Ernman, något annat namn kunde det inte bli. Hon gör likadant nu fast hon är hemma, säger "hej" liksom.
Lammull kan verka väldigt tovig i topparna, men ibland så släpper det efter tvätt. Malena Ernman hade hela ullen full med strån "på utsidan", som plockas bort. Det är ganska typiskt för lammullen på dessa får, det fastnar lätt saker i den mjuka, feta ullen. Och som sagt, den verkade lite tovig utanpå. Men efter tvätt är den hur fin som helst.
Får se om jag lyckas fånga färgerna!
Kopparsaken: Grattis AnJa, vilken klok "gubbe" Du har! Visst är den gjord för ljusstöpning!
Här har vi inte så mycket snö, det är någon ynka centimeter, och tio grader kallt. Annars verkar det vara mycket VINTER i landet Sverige! Nu är det advent! Fram med stjärnor,ljus och glögg, på med julmusiken, allt för att motverka mörka sinnen!

Hittade en fin kopparsak!

 På en gammal gård här i Jämtland hittade jag denna fina kopparsak. Den var ganska så svart och luden då..... Nu har den fått en rejäl skurning med varmt vatten, diskmedel och citronsyra, med lite hjälp av en gammal tandborste för att få bort gammal kopparputs.
Gentlemannen som har haft den berättade vad den använts till. Jag har aldrig sett någon sådan och undrar förstås om det är någon mer som vet vad det är?

Jag var bättre förr..... Glömde ta kort på de olika ullsorterna och vara pedagogisk! Men på rullen är en tråd som är spunnet lite ojämnt. Den består av beige Värmlandsull som har färgats gammelrosa, och vit ull från våra får innan Värmlänningarna, Texel/Dalasau. Hittade en påse tvättad ull i förrådet! Hupp! Sedan kardade jag Wensleydaleull, som har olika gul-rosa-lila toner från tidigare färgningar. Det blev en tråd. Så tvinnade jag dem till ett ganska lurvigt och gosigt garn, det är roligt med lite färg och lurv i den mörka novembermånaden. Nu skall jag göra en härva till innan jag tvättar det och ser hur det blir. Så får man se om det kan bli något värmande!

Vad är en blogg utan bilder?????

Platt ingenting, och det kommer från mig som egentligen kan fylla massor av utrymme med ORD och BOKSTÄVER! Tack Mia, för hjälpen! Det visade sig att jag inte hade något Picasa-album, jag fick göra ett, så fungerar det. Och nu kan jag sortera bilder också! Under tiden har det blivit lite luvor, och vättar till dem!

Vi har även plockat bort en del träd här och var, och på ett av dem växte det en liten svamp! Höstens sista! Men är det inte ovanligt med en svamp på ett träd? En del har blivit kluvet och ligger på tork inför nästa vinter. Vi har mycket lite snö, och har inte haft så kallt. Igår var det den kallaste dagen hittills, med -10.

Då kan det vara så här BLÅTT och vackert! Helt magiskt! Otroligt halt har vi dock haft, med många bilolyckor. Många skyltar är helt i ordning och jag hoppas att ingen har blivit allvarligt skadad. Det får man ju sällan veta. Jag har roat mig med att spinna ull från Shropshirefår och Sveafår. Sveafår är en korsning, som innehåller en köttras, vanligen Texel, lugn och "köttrik", och Finull, som får många lamm. (Det kan vara lite olikaraser förstås) Den tacka som burit ullen hade väldigt mycket Texel i sig så det blev lite Svintoull, men den är bra som stoppning, och nålfiltning. Garnet jag spann blev Sproing-garn, alltså om man tänker sig att man väver rutor på ram av det, så blir väven mycket mindre när den tas lös. Shropshireullen var mjukare, men var relativt kort, och ganska så grov, kan användas på ungefär samma sätt, och till sockar. MEN, det mest intressanta är, att det händer inget när man kardar och spinner, eller stickar, med sådan ull.  Hur menar hon nu, undrar ni kanske. JO, för när man jobbar med Värmlänningarnas ull, eller bär den i plagg, så blir man VARM! Värmlänningar har den i särklass fetaste ullen, och de har också dubbla lager ull, underull, och täckhår. Den är i princip vindtät. De är Absolut anpassade för klimatet! En väldig skillnad. Och det vill jag bara att ni skall veta, att HÄNDERNA, det är fantastiska redskap!
Tillägg: Vad man kan konstatera är att de som har får för kött inte satsar på ullen, och väljer djur därefter. Det finns många Sveafår som har finfin ull, och möjligheter finns att få båda delarna om man är intresserad!

Lite som Lovikka

Samma typ av vante som Lovikka, fast handspunnet garn, av Värmlandsfår och lite färgade lockar. Stickor 4,5, samma beskrivning som vantar av Lilla Lovikka. Men man slipper rugga dem! Slipper och slipper, jag vill inte rugga detta varma och gosiga! Det är gosvantar till Mannen!

Bitta

 Denna svart/vita flicka har dragit åt sig många blickar under sommaren, Hon har gått på bete väl synlig intill vägen. Väl synlig blir man också när man har dessa färger! Hennes mamma är brun och står ovanför i bild, med fin ull, och hon heter Lilla Fina. Hon har den bästa mamman, Lill-Värsta, mörkgrå/ljusgrå, och hon blir prickig i det ljusgrå när hon klipps.

 Den här lilla damen får också prickar när hon klipps. Hon är stor nu, och har fått namn efter en speciell dam, en av mina bästa vänner. Jag tänker mycket på henne just nu, för så är Livet ibland. Ungtackan heter Bitta, och är en lika fin flicka som sin mamma och mormor. Hon har inte flyttat, det har däremot 15 andra flickor, så det blev en väldig skillnad. De har det väldigt bra, jag har nyss talat med deras personal. Han känner fåren sedan förut så det går bara fint.

Vantstickning, för en grabb på runt 5 år! Dubbelt garn av Skottlandsull i det grå, och enkelt garn handfärgat ullgarn i ränder och "L", som fick bli åt båda håll. Virrig mormor.......