Tack!

Jag vill tacka för alla glada och rara kommentarer, och säga att jag är kvar!
Det hände ingenting!
Återkommer!

Värdet av gammal kunskap, Bloggslut

 Visst är det konstigt..... Sedan urminnes tider har vi som bor här använt oss av det som faktiskt går att få tag på, alltså i textilväg. Lin och ull. Starkt, mångsidigt, varmt, svalt, och helt naturligt, Klimatsmart. Så kom plötsligt Bomullen, som inte alls finns här, och då är det plötsligt finare!
Nu är ullen och linet på väg tillbaka tror jag, hoppas jag. Ja, bomullen kan vara mera lättskött, men det för så mycket annat med sig, och tänk alla jeans som har producerats av besprutad bomull för att sedan tvättas med syfte att bli utslitna, och knappt gå att laga då tyget har blivit så skört. Mera ekologisk bomull önskar jag mig!
Enligt uppgift försvinner denna blogg, och jag har inte sparat något. Jag ser det som ett tecken. Då är den väl färdig. Sluttjatat. Lugn och skönt!
 Om den försvinner, kanske det dyker upp något annat med Fale i, det vet jag inte.Tack i alla fall till er alla som har följt mig genom åren. Jag fortsätter mitt forskande och funderande, med mera naturmaterial, mera närproducerat som väl måste vara det mest klimatsmarta, och skapar fler jobb på ort och ställe. I år blir det en hel del lokalproducerade julklappar, mest från vävstolarna. Nästa år hoppas jag på mera ullhantverk, mera odlingar, mera textil, fler ord, mera ljus och värme, inte bara för egen del.
Jag tycker det är fantastiskt trevligt med fina böcker att inspireras av, gamla handskrivna recept är underbara, och gärna med en kopp kaffe till! Kvalitetstid!

Allt Gott till er alla från mig!

Nero de Toscana eller Svartkål

Den kom till mig förra året, och den har stannat kvar!
I sommar växte den fint, och den växer länge! Den tål frostiga nätter, och ända in i oktober plockade jag svarkål. Den är fin att äta färsk, men om man skär bort det allra grövsta på stjälkarna, skär bort resten av stjälken och använder den som sparris, kokt med smör och kryddor, och så delar man bladen i större bita och torkar dem, då har man grön mat för lång tid framåt.
I stora baljor plockades den, och det tog en bra stund att skära och torka, flera gånger. Men så fint det är att hitta stora burkar som man kör ner näven i och tar en lagom mängd, som smulas ner i eget grönsakssalt som vi använder som buljong. Svartkål kan användas som ingrediens i pesto, jag blandade även i basilika för det är så gott, och så gjorde jag korvar i folie som man kan skära bitar av och lägga i potatisgratängen till exempel. Det är vardagslyx.
Svartkål är lätt att odla, täck den med odlingsväv så slipper man kålälskande insekter och får njuta mera! Man kan steka den i smör, helt själv eller med andra grönsaker. Det är bara fantasin som sätter gränser för denna eminenta grönsak som är hur nyttig som helst, och vacker! Frö från Runåbergs fröer.

Med doft av Julbak

I en skrubb hittade vi ett bakbord som hört till den gamla köket som var utbytt. Så flyttade vi ut bakbordet i ladugården för ett tag sedan då det blev lite fullt inne. Nu kom vi på att vi skulle göra tunnbröd på plåt i vår vanliga ugn, och då blev det till att plocka in bakbordet igen. Jag kom ihåg grunderna till degen men hade inget recept, så det får bli en tid av provbakning. En halv liter mjölk är ganska lagom att baka av i köket då det tar mycket plats. Det blev runt 40 små kakor. Inte som riktigt tunnbröd, men gott ändå. Jag har mammas gamla kavel med kullager och en kruskavel, en väldigt gammal kökskniv som har följt med på flera flyttar, och en ny sop som inköptes bara för att den var så fin. Jag har inte bakat tunnbröd på en väldig massa år, och är i princip novis på området.

Det finns väl inget som doftar så gott som nybakat!

Första gången användes även ugnen i vedspisen, men det blev mycket passning. De blev lite mer som riktigt tunnbröd, värmen blir

 lite annorlunda i en sådan ugn.
Vi använder vedspisen till mycket när vi ändå eldar. Värmer vatten till disk och som värmereserv, kokar kaffe, värmer och lagar mat, och här har vi gräddat en tjockpannkaka med mycket ägg!

Halsdukar och annat pyssel

 Halsdukarna som jag vävde, det blev två stycken, är nedklippta och tvättade. Den som har mohair i inslag är också borstad. Den andra skall pressas lätt. De blev mjuka och goa, ca 25 cm breda. På Kupan hittade jag två goa Tomte-töser med stickade tröjor och mössor. De har några år på nacken och det passar ju fint här. Visst ser de ut att ha det bra vid citronträdet som har fått mogna frukter. Undrar vad som är klokast att göra av dem, Lemon curd kanske?

I ladugården pysslas med lite av varje, vi har passat på att måla och täta lite innan kylan eventuellt kommer. Visst är den snygg, saken i mitten på bild?  Det har varit rena katastrofområdet där, vi har inte haft tid att plocka i ordning efter flytten förrän nu, och tänk så många saker vi hittade i lådor och påsar......! Idag regnar det och det är halt överallt. Hoppas att det inte blir sjukhusbesök med brutna ben istället för julpyssel, Var rädda om er!

När man har Tomte på loftet

 Jag skriver en liten sak i en Fårägar-tidning varje jul, det har jag gjort i nio år nu. Det är Svenska Allmogefår-föreningens skrift. I år tyckte jag att det skulle passa med lite foton på mina gamla redskap som illustrationer. Det är ju bara det att det är så svårt att få till några vettiga kort. Platsen som skulle passa bäst är för kall och bökig just nu, varför kommer man inte ihåg det när det är lite lättare med ljus och sånt. I vårt inte alltför stora kök fick det bli, men det var då inte lätt. Spinnrocken, som heter Kristina Magdalena, den lilla korgen och de gamla kardorna är efter min mormor och mammas farmor. De gjordes under 1800-talets mitt och har en väldig känsla och skönhet. De är fortfarande i bruk, visst är det härligt? Den kardade ullen är från våra får.

Nu är det plötsligt advent, och vårt jul-landskap har hamnat ovanpå ett skåp i hallen. Det är en bra plats, den lilla vävstolen står fortfarande kvar där, det är mysigt att kunna titta ut genom tvättstugefönstret och på citronträdet, eller blicka åt andra hållet och se älven och skogen. Till höger har jag då frysen med mycket smaskens, men ovanpå den ställer jag alla prylar och pinaler, och mannen kom skyndade med en extra lampa som också får stå där, så att jag skall se lite bättre. Det är väl det som kallas kärlek!

Från älvens strand kan man ha det så här fint.

När man är en TANT som vill rädda Messmöret

Nu har jag skrivit om Tomtar och får, och letat bland alla mina bilder. Oooh, så många fina bilder. Här är en som påminner om mig, jag tror att jag har en liknande bakdel. Bred och rund.
I morse satte jag nästan mitt fina ekologiska te i fel strupe. Messmörs-tillverkningen kanske försvinner från Östersund. Har ni hört så dumt. Vad ligger bakom detta? Jo, ARLA. De vill inte förlänga kontraktet och det är de som levererar råvaran, vassle. Milko sålde sitt Fjällbrynt 2010, till Foodmark. Senare såldes Milko till Arla, och de skrev kontrakt på mjölkleveranser till Östersund och Fjällbrynt. Nu sägs avtalet upp! Och jag som äter messmör och mjukost för glatta livet. Nog vill jag att det skall göras i Jämtland, som liksom har FÖTT det.
Nej, jag har kontaktat Foodmark, och föreslagit en kontakt med ett annat mejeri, längre norrut. Nu är detta inte aktuellt förrän om några år, men visst är det värt en funderare.

Man man skall inte låta sig styras, det är bättre att styra själv!