När vi köpte Torpet hittade vi både ditten och datten i ladugården. Bland annat en stämpel som skall värmas. Den är gjord i Hede och initialerna står för Hildor Vilhelm, och han var född 1903. Han var släkt till Torpets förra ägare, och föddes en liten bit härifrån. Pappan kom från Norge och hette Haldor, och hans handgjorda skåp står i vår hall. Det är 2,52 meter högt och var ganska trixigt att få in skall jag säga. Nu står det framför en dörr så att jag inte skall kunna springa runt, runt och göra omgivningen och mig själv yrslig. Skåpet hittade vi också i ladugården. Det var oljor, gamla sågar, en tomtemask, lite rutigt tyg och andra saker i det. När det blev golv på hela ladugårdsbotten gick skåpet inte att ställa upp igen, och det är väl hur som helst synd att ha det i ladugården.
Mannen har gjort skärbrädor av Limträ-rester, och visst är det lite häftigt att kunna bränna in en stämpel från ort och ställe?
Oljade med paraffinolja blir de fina att skära på.
I övrigt räknar jag fröpåsar, nystar garn och knyter fransar i solskenet från solen utanför. Snön är gnistrande vit, och vantarna doftar av Värmlandsfåren som jag gosade med i förrgår och skall ALDRIG tvättas mera! Mera Naturmaterial Åt Folket!


