En älskad blus

Det fanns något blått längst ned i en av lådorna med mattrasor. Min älskade linneblus! Som jag har lagat, och lagat. Jag köpte den på rea för mer än 20 år sedan. Längst ned hade jag sytt få ett fint tyg i brunt med pastelliga blommor, fin, så att ingen sömsmån syntes från något håll. Små tyglappar har sytts fast för hand med pyttesmå stygn, ett urklippt broderi och en virkad stjärna på ryggen hör också till lagningarna. ärmarna har jag klippt av och kantat med samma brun/blommiga tyg som nedtill. Den går tyvärr inte att använda som blus.... Men nu har jag klippt åt alla håll jag kan komma på för att använda så mycket som möjligt, så får den ändå finnas i någon form.

SurTantens Återkomst eller Hur många datorer behövs det?

Det är mot mina principer att visa människor i någon större utsträckning på bloggen. Jag tycker att människor gör sig bäst i naturlig miljö. Men nu blev det lite prekärt, och jag kände så mycket, och tyckte att detta är en bra illustration till mitt tänk.
På nyheterna hörde jag att Skolverket har föreslagit att alla elever skall få var sin dator.
Så vitt jag vet är datorer inte på något vis utrotningshotade.......
De finns i nästan alla hem, särskilt där det finns skolbarn. Om skolbarn mot förmodan inte har dator hemma, då skulle jag kunna sträcka mig till att det fanns möjlighet att få tillgång till det, genom skola, eller kommun.
Tanken som Skolverket lade fram för att motivera detta är att skolbarnen behöver lära sig mera IT-kunskap för att bättre kunna ta tillvara dagens digitaliseringsmöjligheter.
När jag har lyssnat på andra nyhetsprogram så har det slagit mig att det för all del finns vissa kunskaper som verkar mindre framstående, som matematik till exempel. Framöver behövs det ett mycket stort kunnande, på många områden, om man ser vad som händer med världen och mänskligheten.
Jag kan dessvärre inte se hur en dator åt alla skolbarn skulle lösa det. När jag växte upp fanns ingen dator. Om man ville lära sig något fick man ta hem sina böcker och Plugga. Jag är så tråkig att jag tänker att olika sinnen stimuleras av varandra, och att det kanske skulle kunna vara en väg till större vetande. När mina barn växte upp fanns ingen dator de första åren, och jag kan helt ärligt säga att den kunskap de fick, och jag själv fick, på intet vis verkar vara sämre.
Datasäkerheten verkar vara ett ämne att satsa på, för dagligen tycker jag att det märks på olika vis att det falerar, intrång görs, internetåtkomsten är obefintlig, internetbanken ointaglig.
I min ensamhet irrade tankarna oemotsagda, och det gick så långt att jag tänkte mig att skolverket är sponsrat!
De finns en stor baksida med en egen dator till alla elever. Datorer har inte långt liv, särskilt inte om de skall leva ett skolliv med allt vad det innebär.
Det går en väldig massa energi till att göra en dator, de innehåller också en hel del onyttigheter.
Så, när den inte vill mer, blir det skräp. Miljöovänligt skräp.
De är ju faktiskt inte tänkta att ha någon längre livslängd. Och även om så vore, finns det belägg för att utbildningen skulle bli bättre? Hur har det i så fall framkommit?
Och vad vill jag då säga med bilden? Ja, lille R, han lär sig dagligen. Leksaker finns i detta, vårt hus.
Men leka det kan man göra med andra, mångsidiga saker. Det är bara fantasin som sätter gränser. Han hittade en mortel av trä, med en stöt av trä. Han skulle ju BAKA! I skålen kunde man DEGA med sina små händer och med stöten, som även gick att smaka på, och när det var uppochnedvänt tre gånger, då fanns det ändå LITE deg kvar.
Så kavlade han med stöten, och sade att det var en pinne. Han fick själv välja vad det var, som att kaffepannan inte kunde vara en tekanna, som någon föreslog. När bakningen var klar, då vände han morteln upp och ner, och trummade med pinnen, som en trumma.
 Sedan blev den välsignade pinnen en mikrofon att sjunga i. Till slut kom han på att man även kan använda den om man behöver daska till någon. Som när man blir lycklig över att ha en pappa som gömmer sig, och leker med en, då kan man daska till honom, medan man skrattat så lillmagen hoppar, utan onda avsikter. En servett med tomtar var bra att ha till degen, och sedan kunde man blåsa på den, så att den flög iväg, och farmor måste fånga den. Fantastiskt roligt.
Datorer är bra, jag gillar datorer!
Men de är på intet sätt allena saliggörande. Om man inte kan tänka klart så gör datorn ingen större skillnad. Om man kan tänka klart, då kan man göra underverk. Vad jag menar är att datorn är här för att stanna, men man kanske inte skall ge den för stort utrymme. Det är bra att kunna leta information på många sätt, att slå i böcker, att fråga,  att låta barnen göra många olika saker, och lära dem många olika saker. Datavärlden är sårbar, och ingen riktig värld.
Det används datorer för brottslighet, och jag skulle hellre se att man utbildade barnen i hur den skall användas, och hur den absolut INTE skalla användas, för att höja moralen och insikten. Och till det, gott Folk, behövs inte ens någon dator. Men däremot en hjärna! Som är helt oöverträffad som verktyg och redskap. Utveckla den, Skolverket, börja där!
Tack för er tid. Ord är fantastiska. Svenska är fantastiskt!
Jag tar absolut inte illa upp om någon tycker precis tvärt om. Jag är en vän av mångfald.
Jag måste lägga till en sak. När något har beteckningen Verk på slutet, så får det liksom lite Tyngd och Dignitet. Skulle vi inte ha ett MILJÖVERK, med handplockad personal?

Opp på botten och våraning

 På ladugårdbotten går det framåt, om än inte så fort. Det är snett, snett så in i bomben. Golvåsarna får justeras åt alla håll och kanter, huggas ur och läggas till. Spånet måste flyttas, fyllas, tas bort, och det ryker något otroligt, och när golvet till slut ligger där, då SYNS det inte alls hur mycket jobb det var!
Glimåkra två är hopsatt och jag har fått nya delar så att den är komplett. Lite kallt att dra på varp än så länge! Underramen till takstolarna har höjts, den enda som kunde gå raklång under dessa var jag. När barnbarnet R var på visit tyckte han att Tuppen kunde bo här uppe. En STOR sa han och visade med armarna rakt ut. Nu har vi ju ingen tupp i dagsläget, men man vet ju aldrig..... Nu ser man fönstret mycket bättre, och det blir så mycket ljusare! Bortåt är golvet som föddes i fjol, där fanns ingenting, bara ett stort hål. Fönstren fanns inte heller, och hela ladugården ser faktisk annorlunda ut. Fönster gör så mycket, det är husets själ. Fönstren är återbrukade från ett gammalt hus i närheten. Samma hus som fönstren på växthuset kom från.

Här ser man spån och en del lagt golv. Golvet är av gran och blir inte så rött som furu. Mannen har redan beställt trasmattor! Här fanns det inte golv över hela ytan, och skillnaden är enorm!

 För inte alls länge sedan, precis före påsk, så var det full vinter här. I fem dagar snöade det, och det blev SÅ VITT överallt!

 Särskilt när solen kommer fram.

 Nu är isen på älven på upphällningen. Måsarna är här, och någon Trandans har vi inte, men

Svandans!! Det går så överraskande fort när våren kommer farande.

Att få vara med på ett hörn

Idag ringde telefonen. Det var en av våra fårköpare som berättade att de hade fått lamm från "våra" tackor. Detta är LillVärstas Frida som har fått två fina grabbar. En del dagar känner jag mig lite melankolisk, och jag förstår att det är saknad efter fåren, det är ju lamningstid. Intensivt och spännande. Därför är det Så Extra Allt att få vara med lite på ett hörn.
För några dagar sedan var vi och kikade till värmlänningarna som är på nära håll, och då blev det gosa skall jag säga. Tänker ICKE tvätta mina vantar som luktar färsk ull!
I går kom ett tjockt brunt kuvert i postlådan. Det var lite reservdelar till min Glimåkra 2. Det är helt perfekt att kunna köpa till saker som fattas, med superb service!

Henrietta: Mot Blåkulla

 Glad Påsk på er!
 Här står Henrietta och solar sig efter 5 dagar snöfall. Eftersom vädret är lynnigt och nätterna kalla fick det bli byxor i år. Halsduk och mössa är ett måste, liksom kaffepannan. I skorna ryms det flera par tjocksockar eftersom fartvinden KYLER något okristligt om småtårna.

 Jag fann en ställning av trä på ladugårdsbotten. Den såg användbar ut. Mannen var inte lika entusiastisk, soptippen hade öppet och släpet var framdraget. Nej, mackapären räddades i sista stund och fick stå i växthuset. GÖMD. Nu hittade jag också en boll utan luft däruppe, och tänkte på min fina ställning. Man klipper ett hål och trär på den på den uppstickande pinnen, så har man ett litet huvud! Mager och skranglig blir hon, man måste fylla upp henne med något! Trär på en plastpåse, och det var faktisk Mannens idé, han är ganska påhittig och kan ändra sig om han blir överbevisad. i påsen finns gamla handdukar och vantar. Vantarna av ull är lättare än bomullshanddukar och påsen skall ju hålla ett tag. Visst ser man vad som är på gång?

Axlarna fylldes också ut med badlakan. På bollen en gammal mössa av mohair, i resårstickning, så blåser den inte bort. En gul skjorta som yngste sonen hade när han dansade, för tjugo år sedan, Sedan har hans lilla mor använt den, därav de röda fläckarna.....Förklädet har någon av barnen sytt på slöjden, och det använder jag så det är bara utlånat i dessa fest-tider. Så fick hon mina gamla byxor av arbetarmodell, med en lätt fyllning för rumpan, skärp som mannen har donerat, och min brors gamla skor som är fyndade på överskottsbutiken och väger ett halvt ton. Flätorna är gjorda av mattvarpen som har blivit över när väven är nedklippt. Kvasten med stort K är av två delar:ett skaft från ladugårdsbotten, och kvasten har en dam som bott i huset gjort för länge sedan. Det sattes ihop med spännband. halsduken är av värmande ull och den har min pappa haft.Kaffepannan är av en lite udda modell, kommer nog utrikes ifrån. Mässing med dekor. Från ett fint ställe i Västra Jämtland.
Henrietta heter hon. Efter ett snällt fruntimmer som bodde en bit härifrån och har starka band till vårt Torp. Ha en skön Påsk!

Mångsidigt och användbart

 En fin burk, väl använd, lite skeven, om man säger så. Men färgerna var så vackra att den fick följa med hem. Kaffe har det varit i den. Visst var det roligare förpackningar förr, och vilken plåt det är i den!

 På undersidan har den verkligen spår efter användning! Jag tror att någon har använt den som trumma. Nu innehåller den sorterade garner för blivande projekt.

 Oh, vilken FIN hink, sade jag till mannen. Hinken stod utanför loppisen, som ett tecken! Mannen såg inte alls övertygad ut. Men det stoppade inte mig, den blir bra att bära saker i, nu, när det snart är VÅR. Den har ett litet, litet hål men är nyskurad med Svinto och så fin med sitt handtag i trä. Någon som vet var de Stora paketen med Svinto har tagit vägen??

Gjutjärnsgryta på tre små fötter, med en kärv emalj på insidan. Så trevlig. Jag är SÅ nöjd med mina fynd, och att jag inte gav efter för mannens tvivlande blickar.

På odlingsfronten går det framåt. Jag spar glasspinnar som jag skriver namn på. Jag lär väl virra till det men det blir ju mer spännande så.....

Vilka fynd!

 I spånet som skall städas till fyndar vi allt möjligt, bland annat en hel del tyger, i små bitar. Så fint mönster! Tunt tyg i bomull.

 Rutigt tyg i svart/vit bomull, rutigt tyg i ull

 Broderade tyger, ett möbeltyg, en spets och ett tjusigt bomullstyg i rött mönster.

 En soltopp med söta knappar, fint mönster.

 En annorlunda sak, för fastsättning av något kanske? Någon som vet?

Kvitton, ett foto med en militärklädd ryttare till häst, adresslapp för frakt och emballage till gasbinda.
Av tygbitarna kan det kanske bli någon rand i en matta, de är tvättade och torkade.