Men så var himlen så röd ovanför, och då måste jag gå av bron och ner på gruset. Men nog ser jag ännu bättre om jag går upp en bit i backen? Fyra grader plus var det och några skor hade jag ju inte fått på mig.
Det blir fort ljusare, fåglarna seglade under den rödskimrande skyn,
och jag går tillbaka ner till huset. Så långt det är, med bara och kalla fötter, på gruset.Den som åker förbi på den stora vägen här förbi kan få se mycket konstigt. Natten förut var jag ute med samma morgonrock och en stor pingla, för att skrämma bort den envisa tranan som gäckar, och förmodligen häckar.
Skönt att vara inne igen!!
Jag gillar fåglar, och det är gott om fåglar här. Tranans ankomst, då är det vår!
Men, vi har en Tran-familj som är helt övertygade om att vårt potatisland är deras skafferi, och det är mindre roligt kan jag säga. De letar föda i potatisodlingens alla stadier. Vi gillrar upp band, cd-skivor, petflaskor, fågelskrämma, pinglor, och till slut, får vi inhängna alltihopa och dra snören mellan fårorna. De kan ta en stor del av skörden

