söndag 20 januari 2013

Mera Ull Åt Folket!

 Jag gillar ull! Och är rejält bortskämd, som har egen ull att göra garn av. Vem trodde det för 15 år sedan? Ull har alltid funnits nära mig, men inte i växande form. När jag var liten fanns bara korna kvar hemmavid, och hästen förstås, pappas Ardenner som han körde med i skogen. Nu kom jag från ämnet igen! Som man kan se på den övre bilden så kan ull variera väldigt mycket i längd, lock och grovlek, förutom färg. Om man lämnar sin ull till spinneri kan det vara problem med väldigt lång ull, Den är stark, och sliter och drar i kardverken. Om man drar ut den längre totten så är den minst 30 cm. Stora spinnerier som gör garn för kommersiellt bruk vill ha en viss typ av ull, kanske också bara vit, det går fortast och blir likadant resultat. Om jag sorterar ull och skickar den vill spinneriet ha minst 5 kilo ull, ofta tio. Då blir alltihopa en färg.
 När man som vi har många olika nyanser och längder är det naturligtvis lockande att göra något unikt av det. Det är lätt om man kan spinna själv. Unikt blir det även om man skickar sin ull till spinneri, sådan kvalitet går inte att köpa billigt. Och när man väl har provat sådant garn vill man gärna ha mera. Spinnerier har olika grovlek på sin tråd, vilket betyder att det färdiga garnet blir olika även om man har tänkt sig tvåtrådigt, eller tretrådigt när man skickar det. Något spinneri kan även göra båda sorterna vid samma tillfälle. Får och andra djur i Sverige har det väldigt bra, och vi får därför en hög kvalitet på både garn och kött om vi väljer produkter som är inhemska. Plus att vi gör en stor insats för alla som försöker att utveckla sin verksamhet, det är en utmaning i dagens läge, och många bönder försvinner. Av får kan man ju få många saker vilket kan göra skillnad. Plus att vi får ull som är miljöanpassad! Jag tala om, att en tröja av handspunnen Värmlandsull, eller annan Svensk ull, den beter sig annorlunda när man använder den än en "köpeulltröja". Med en tröja av Värmlandsull kan man känna hur fibrerna "reser" sig när det är fuktigt ute. Och den blir sällan för varm så att man smäller av, den liksom andas och anpassar sig.
 Redan i tidernas begynnelse började man sätta färg på sin ull, mycket olika varianter finns beskrivna. Och det känner även jag fast jag har så många nyanser. Särskilt på vintern tycker jag att man vill förgylla sin tillvaro med lite extra i den grå dagern. Något som lyser upp! En del ull tar inte upp färg så lätt, om man växtfärgar får man beta garnet först så att ullen fäster. Jag kan tycka att det gör fibrerna lite trötta och tufsiga. Jag färgar med pulver från Jaeba och Färgkraft, men inte i så stor utsträckning. Oftast blandar jag färgad ull i naturligt färgad. Ullen blir inte så annorlunda av det, och det går ganska snabbt. det är mycket jobb när man skall sticka ett plagg, eller virka eller väva, och då känns det roligt när man jobbar med ett bra material. Man får aldrig bättre resultat än den svagaste länken. Det är inte roligt när man tvättar ett handgjort plagg och det blir helt formlöst. Det är bra att ställa krav på sina garner, är man inte nöjd skall man absolut påpeka det! Och fråga gärna efter Svenska garner, svensk ull och andra Svenska produkter som behövs till Livets Nödtorft. Det finns kanske möjlighet att vi kan bidra till flera spinnerier och mera arbetstillfällen i vårt avlånga land!

3 kommentarer:

Magganmagi sa...

Vilket inspirerande och upplysande inlägg!
Sitter på kontoret och längtar hem till ullen:-)
Och spinnrocken som jag försöker bli nära vän med. Det är inte helt enkelt. Man får öva och öva och öva:-)
Hur länge fick du spinna innan det blev sådär jämnt och fint som du gör dina garner?

fale artut sa...

Det gick FORT! Nja, efter en månad blev det i alla fall en OK tråd. Man får öva och öva, och sen spinner man och känner på ullen vad den vill bli!
Jag skall ge lite boktips, och DVD_tips senare!

metamorphosis sa...

Intressant läsning! Helt klart är det ju att det är skillnad på ull och ull - verkligen! :)