Jag har fångat en Kräfta! Jag, som aldrig har sett en levande kräfta i hela mitt liv. Men någon klo har jag sett i den lilla sjön. Ja, det var ju inte nu, det var förra året, och inte hade jag någon mjärde, jag hade en hink! Den var stor, kräftan! Och God. Men hujedamig så hemskt det vara att koka den!
Små stickade fötter i rött, på överdimensionerade skaft, från pappas sockar. Det gör inget, det är fin resårstickning, och så varma och goa långt uppöver benen.
Göra något rätt... Jag skulle vara så snäll, och beställde en bok som jag tror att en av sönerna skulle ha glädje och nytta av. Till hemadressen förstås. Men kom den i postlådan på en gång? Nej, naturligtvis inte. Ja, men till utlämningsstället, två mil bort, det går väl också? Ja, men så DUM Mamman är, som inte har lämnat rätt mobilnummer! Nu har jag fått lokalisera boken, leta rätt på numret dit, och talat om att det finns en ägare, fast han är just nu i Åkersberga! Men han har mobil, med ett helt annat nummer, och han kommer snart hem. Jaja, svarade den trevlige mannen, paketet ligger här, om han bara har med sig sändningsnumret! Så vi får hoppas att det löser sig ändå. Ett stort MORR till mig i alla fall!
Det är roligt att odla sin mat! Under den mörka vintern kan man skala sin potatis och skiva den, gärna pillra ner lite skivade jordärtskockor om man har, hacka lite feferoni, lite vitlök, skiva lite vackra morötter som också fanns i den eminenta jordkällaren, och så klicka på lite svartkålspesto från frysen, salta, kanske med eget örtsalt, och peppra med köpe-peppar, och så lite härlig fullfet grädde på, och så in i ugnen på vedspisen. Det är LYX i kvadrat!
Om man vill kan man ha tunt skivat lufttorkat kött till, eller något annat gott, men det är inte alls nödvändigt.
1 kommentar:
Jag var med och fångade kräftor en gång när jag var barn. Minns att jag blev så besviken att vi fått svarta kräftor och inte röda :-).
Skicka en kommentar