Jag har ju en lite samling med textil, av olika slag. Det är gamla tröjor med hål som skall användas som mall för nya, det är fina gamla tyger som kan vilja bli något någon gång, det är gamla rejäla lakan från en svunnen tid, med små hål i , som också vill bli något. Så finns det nya tyger i alla möjliga varianter, för kläder och kanske någon väska. En del gamla bitar blir nog mattrasor, och jag har sorterat ut massor med gardiner och andra tyger som är skänkt till behövande. Det är ju lite det som är vitsen med att flytta, att man få rensa bort lite ur laget så man hittar det man vill ha och blir inspirerad av.
Nu har jag ju köpt ett antal vävstolar, och med en del följer det en hel del textil som är tänkta att bli mattrasor. En del tyger är helt nya, påslakan, stuvbitar, dukar, och en del är gamla lakan med slitage, blekta gardiner, och klippta trasor. Jag har sorterat, och sorterat, givit bort, delat med dottern, tvättat och lagt undan för nya idéer, en del kan sys om till annat. Det har stått kartonger lite överallt, en del skall placeras på ledig plats här hemma, en del skall fraktas bort, en del skall tvättas och strykas, för jag vill inte väva med otvättade trasor, då kan de krympa efter vävning, och färga av sig.
Man kan ju säga att det är lyxigt att få så mycket fina ämnen att skapa med på köpen, och visst är det så! Men jag tyckte ju att jag hade liksom kommit i fast med mitt första utrensade lager, och nu fylldes det på. Lyxproblem, eller hur!
Det har det goda med sig att nya idéer växte fram, och att jag blev duktigare på att sortera! Dessutom kan man lära sig en hel del av gamla trasor. Riktigt gamla tyger står i en klass för sig! Där det inte är hål kan man fortfarande använda tyget och sy om! I modernare tyger är de ofta så spröda att de bara faller isär efter att ha blivit omsydda, passar bättre i trasorna.
I de lakan som vi har köpt i modern tid finns det många saker jag funderar över. Förr blev inte lakanen NOPPIGA. Uhhh, jag tycker verkligen inte om noppiga lakan mot min trötta lekamen.
Dessutom funderar jag på formen på desamma. Vi har två enkelmadrasser, med en stor bäddmadrass ovanpå. Ger ungefär 180 cm i bredd, och 200 cm i längd. Då köper man ju helst lakan som är så breda att det går att få fast dem, så att de ligger kvar där de skall vara. Men det slår aldrig fel, när man skall bädda rent vet man inte vad som är bak eller fram, upp eller ned, och inte blir det något vidare invik heller. Varje gång man, eller kvinna, skall bädda, så får man slita och dra åt olika håll för att få det något så när. Nu såg jag att det finns linnetyg på dubbel bredd att få tag på, och då kanske det är klokare att sy själv.
Förr var också sömnaden hel ojämförbar! Så fina sömmar, och så fint konstruerade! med knappar i sidan, eller bomullsband att knyta med, fina dubbla fållar med sydda hör till exempel.Nu är det bara ett långt stycke, som sys med en ficka så att det hålls ihop. Inget fel i det, det går fint att sy egna örngott i fina tyger med god kvalitet, kanske med en lite spets på, så ser de riktigt lyxiga ut.
Eftersom jag ibland känner att jag är född i fel århundrade så har jag nu lyxat till det och köpt underkläder med ben, SÅ skönt för rumpan. Mörkrosa, mm. Inga blekskära fanns på lagret.
Då är man kanske en Äkta Tant, klippandes mattrasor av gamla textilier iförd trosor med korta ben.
Visste ni förresten att Lin är INNE? Det hörda jag på radion igår. Tanten som bor här visste inte att det hade varit UTE. Ha en skön helg!
Nu vänder det
1 dag sedan
2 kommentarer:
Hej! Jag använder alltid lin oavsett om det är inne eller inte. Jag har sytt egna linnelakan, påslakan och örngott. Det är helt underbart att lägga sig i sängen med nytvättade linnelakan. Jag läser din blogg med jämna mellanrum, du skriver så trevligt. Jag gillar Jämtland. Hälsningar från ett soligt Dalarna. Maggan
I nutida påslakan saknas de små hålen som behöver för att dra in täcket och så sitter det plasttryckknappar längst ned. Vill man mangla men inte har stenmangel får man vara försiktig.
Skicka en kommentar