
I 11 år har vi bott på en ort i västra delarna av länet. Det har varit mycket nytt, ingen av oss hade någon anknytning dit. Vi hade rätt många djur och har använt mark i området, och vandrat på stigar och leder i alla väder. På bilden ser man en udde, jag kallar den för Näset. Till vänster är en favoritgård med de bästa markägarna, vi fick julblommor varje jul då vi arrenderade deras mark. Intill fanns ett skogsområde, med andra ägare. Den marken såldes några år innan vi flyttade. Där fanns några olika byggnader i rött och vitt, två hus och några bodar. En gräsmatta mot sjön, och vi fick ha båten nere vid strandkanten. Så såldes alltihopa, husen tömdes, det eldades både hammare och vinkelhakar, gamla lampor, gammalt porslin och annat oönskat ute på tomten. En del skog avverkades i omgångar och lades upp på en del av den mark som vi brukade. Runt udden var det jättefint att gå på vintern. Hit ner gick vi också och rastade hundarna, och blötte fötterna varma dagar, vid det lilla båthuset i det högra nedre hörnet. Här på udden fanns också mycket bär att plocka. På denna bild från Hemnet känner jag inte alls igen mig! Nästan all skog är borta! Gräsmattan är kvar, Ett hus står kvar som förr, några verkar vara borta helt och ett är flyttat till hitre kanten av gräsmattan. Sedan är det skövlat, jag hittar inget annat ord! Ofta gick vi vägen ner mot båthuset och fortsatte nedåt i bild, en promenadrunda efter sjön. Otaliga gånger har vi åkt traktor och fyrhjuling just här.

Favoritgården från sjösidan, eget foto. Övriga foton från Hemnet.
Vad jag förstår så har man haft sina hästar här, och det ser faktiskt ut som så också. Det finns ju nästan inga träd kvar!
Här är båthuset som ägs av en annan fastighetsägare, vi har arrenderat mark av dem också.
Tomt, helt enkelt!
Här var det fint att gå på vintern, och både vi och våra ungdomar var ute med båt här.
Vi brukade marken till höger i bild.
Det gamla huset med trasig skorsten är det enda som står där det stod. Fastigheten är till salu och de nuvarande ägarna vill ha mycket mer än den kostade när de köpte den, och då är skogen avverkad.
Lycka är inte platsbunden. Saker och ting förändras. Livet går vidare mot nya mål. Vi har lärt oss mycket av vår vistelse där, och minns mycket med saknad, men jag kan ju säga att det är människorna man saknar mest!