Vart är de någonstans?

Jag talade med ena dotra i telefon och berättade att jag hade gjort Hummus, och på spadet hade jag vispat ihop maränger. Hon och hennes vän tyckte att det lät väldigt märkligt!
 Så gick dagarna, och jag tänkte inte mera på det. I lördags stod jag helt oskyldigt i köket, och plötsligt sade det "knackknack" på dörren, och utifrån hallen hördes det "vart är de någonstans"?
Då hade jag ju glömt vad jag berättat, och det tog en stund innan  jag förstod att det var marängerna hon var ute efter.
Jag har läst om maränger på Kikärtsspad, men inte provat förr. Det här var helt vanliga kikärtor, i papperspaket från ICA Nära, och det står faktiskt salt på innehållsförteckningen, men det var inga problem. Man tillsätter ett uns ättika i spadet, och vispar med elvispen, och vips är det tjockt som maräng. 2 dl socker tillsatte jag, lite i taget med vispning emellan, som använde allt spad i förpackningen. Lite vanilj och lite pressad citron som smaksättning. Det blev en väldig massa toppar så det tog två timmar i 100 grader varm ugn innan de var torra. Dotra tyckte att de smakade maräng, med ett uns citron, det är ganska fascinerande! Med grädde är de fantastiska.