I min lilla värld försöker vi köpa saker för att vi behöver dem, och läser och läser så att det skall passa till det vi skall göra.
Nu har jag precis läst en krönika om föräldrar och barn som skall inköpa ingredienser till något som kallas slime, Det skall då vara olja, lim, och något som får det att hålla ihop, rakskum och vad det nu kan vara mera.
Krönikören, som jag för övrigt ofta läser och på intet sätt har något emot, blandar och blandar efter ett idogt letande av alla ingredienser i olika butiker, men det vill sig inte riktigt. Fel olja? Rakgel istället för skum? ?? ??? ????
Då undrar jag stillsamt
Vad händer med alla misslyckade röror? Slasken? Soppåsen? Vad har allt kostat? Till vilken nytta?
Har någon förälder känt behov av att röra detta klet?
Har något barn kommit på och satt ihop en lista med ingredienser själv?
Om det skulle vara så, skulle en förälder som läst listan verkligen ha gått med på att röra ihop detsamma?
Om man tänker sig att ställa upp ingredienserna på ett bord framför sig, verkar de passa ihop? Skulle de kunna bli något bra och brukbart?
Om man tänker sig SLIME som produkt, så fanns den för väldigt länge sedan, det kunde kastas i taket och gjorde flottiga fula fläckar på det mesta, och sedan blev det äckligt av allt som fastnade i det och blev sopor, inte klimatsmart på något vis, bara sopor, SKIT, och fula fläckar. Det försvann fortare än kvickt från marknaden.
Hur kommer det sig att det är så lätt att bli påverkad av yttre påtryckningar? Utan kritiskt tänkande, eller att tänka på resultatet i förlängningen. Att det är lättare att göra något som egentligen, om man nu skall hårdra saker, inte alls bidragit till något kreativt och avkopplande, utan snarare tvärtom, än att säga nej och göra något man faktiskt har tänkt ut själv med sitt barn, eller andra vuxna.
Och det gäller nog inte bara slime.
Jag skall försöka tänka större och bättre.
Så här ser det ut i hönshuset, ett fönster mot yttervärlden.
Kram på er
Om någon vill göra Slime, Play Doh eller Trolldeg med vanliga ingredienser så sök på
UPPTÄCKARGLÄDJE
6 kommentarer:
Nu fick jag bilder från barndomen i huvudet. När jag var runt sex, skulle jag tro, älskade jag att öppna skåp och lådor i köket och "laga mat" genom att göra de mest vidriga röror med mjöl, mjölk och diverse kryddor och förmodligen en del annat också. Mamma var inte särskilt förtjust i mina aktiviteter, men för mig var det verkligen upptäckarglädje att se vad det skulle bli och om något någon enda gång faktiskt skulle bli ätligt. Det hände aldrig. ;-)
Slime kommer jag väl ihåg. Det var kul någon dag att låta den äckliga, kalla substansen glida mellan fingrarna. Men som du skriver, den blev snabbt smutsig och äcklig och satte fettfläckar överallt. Inte en av de mest briljanta idéerna från leksaksindustrin.
Gegga och matlek är inget konstigt, det är sann Upptäckarglädje. Men det kommer från dina egna funderingar, skafferiet och fanns redan hemma. Lim, linsvätska, raklödder mm känns inte riktigt vara i samma tänk.
Men jag är ju också en gnällkärring.
Tänk om limmet och linsvätskan tar slut och någon FAKTISKT BEHÖVER DET...........
Det var väl lite det jag menade, fast jag kanske uttryckte mig otydligt. Att gå lös på det där som redan finns hemma på egen hand (eller tillsammans med en vuxen), är något helt annat än när en vuxen köper en massa specialsaker och försöker göra något ÅT barnet.
Nej, jag förstod precis, jag ville bara klargöra att det inte var detta naturliga "geggande" jag retade upp mig på.
Allt Gott!
Så logiskt du tänker. Och så fint med omvärldsanalys ur ett hönshusfönsters perspektiv!!!
Gillar.
Klåfingersdagen finns en fin bok som heter. Minns inte så mycket om den men ordet klåfingrig gillar jag. När man petar i saker som inte behövs petas i. Hemmagjord playdo är trevligare än köpt, trolldeg är läskigt torr men rolig för att den går att baka. Hemliga rörpr i köket är kul, ändå roligare hade vi med magiska soppor som vi tillredde under kökstrappan av vad vi fick ta i trädgården och vatten. När det ruttnat hällde vi bort det, fin gödning tänker jag idag. Men det jag tänker på som klåfingrigt är att vuxna tror att barn inte kan leka själva. Rakskum, linsvätska och lim är vuxensaker som vuxna ska hantera med värdihet och förnuft. Man blir så trött.
Skicka en kommentar