En liten röd tröja av en stuvbit blev det också. Symaskinerna har tydligen sålt mycket bra i höst, och det är bra när man kan göra något med sina händer. Dessutom är det många som köper och även renoverar äldre symaskiner, visst är det mycket som är ROLIGT!!!! och FRISKT!
Jag har lyckats med det omöjliga. Eller, det är ju inte mycket som är omöjligt. Jag spar ju sockskaft och gör nya fötter, det är så tråkigt att sticka resårskaft. Dessutom spar det material! En del är gamla och restaurerade flera gånger. Nu skulle jag fixa till mannens allt kortare strumpskaft, de har liksom tovat sig lite närmast foten. De är lite olika långa när jag har klippt bort det som är för tovat. Det bortklippta spar jag för att lägga över de stora hålen i blomkrukorna så att inte jorden rinner ut med vattnet. För att de skall passa riktigt bra klipper jag dem även på höjden, så blir det fyrkantiga, randiga bitar, i ull. Perfekt!! Bara att bära ut i växthuset och förbereda! Skaft ett är lite längre. Det är en del pillrande när man skall leta fram maskorna, det blir ganska lurvigt och bösigt. Till slut har jag 56 maskor på stickorna, bara att sätta igång med nytt garn. Jag använder smala/tunna stickor för då är det lättare att få upp maskorna.
Så var det då skaft två.... Det låg ju där nyss...!? Meen, var jag jag lagt det?!
Jag kan väl inte.... Näää, så dum är jag väl ändå inte......?
Jo, det är jag. Jag har klippt upp det andra skaftet, till fina randiga fyrkanter i ull.
Mera Ull Åt Folket
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar