Vi rensar skogen på stormfällda träd, och av bävrarna fällda björkar. Så travar vi kabbar i långa rader. När ved-nerven gör sig påmind är det bara att dra igång vedklyven.
På våren börjar besöken på brädgården, och då ligger det små "anteckningsblock" här och var.
Som jag tycker om att sticka ute! I en kista har jag en hel del avklippta muddar från handstickade sockar. Om garnet är av god kvalitet är muddarna som nya, fast fötterna är stoppade till oigenkännlighet. För första gången gör jag som min mamma, stickar nya fötter! Ett ganska pillrigt jobb innan man får tag på de maskor man skall ha, men rätt så trevligt. Bra ljus vid köksfönstret underlättar. Jag tog båda på en gång, och stickar upp restgarner.
Belöningen är att sticka tjocka ulliga sockfötter i stereo, sittande på en bänk vid stranden, med solen som enda åskådare. Nu tar jag itu med nästa par muddar, dessa är redan klara!
Nu vänder det
1 dag sedan
9 kommentarer:
Önskar jag hade din optimism inför vedhanteringen. Känner mer Åh nej! Nu måste vi snart igång med nästa vinters ved :-).
Jag brukar viska jordvärme, jordvärme i min gubbes öra lite då och då men det har ännu inte hjälpt ett skvatt...
Han kanske har flexibelt hörande.....
Ved sprakar trevligt och värmer flera gånger, går absolut att kombinera med jordvärme. Då räcker veden också längre.
Ved värmer gott många gånger! Här är det sambon som pratar jordvärme och jag som säger rejäl vedpanna (idag är det luftvärmepump, elelement och vedspis i kök och sovrum...). När bävern ändå jobbar på nere vid ån så... vi ska också hämta bäverfälld ved nu i vår.
Och strumpor borde jag också sticka, som du, nya fötter på gamla skaft. Men det känns så tråååkigt! Mycket roligare att börja på något nytt. Trots att hälften av jobbet redan är gjort om man bara stickar nya fötter - när ens livs kärlek har strl 45 i skor så gör det några timmars stickande... ;-)
45 i strumpstorlek är för LÅÅÅÅNGT! Jag har också sådana på stickorna ibland. men det går fort att sticka nya fötter, men bara på finfina skaft. Min mamma gjorde så, och då är hon här lite granna fortfarande.
Jag har försökt säga att han har för stora fötter (och för långa ben, och för långa armar), men han hävdar att han har precis lagom stora fötter, lagom långa ben och armar... ;-)
Ja, och ibland tryter argumenten. Det är bara att gilla läget, älgkliven och de STORA kramarna!
Haha, ja, de stora kramarna är absolut ett plus! :-)
Underbart!! Fint skrivet:-)
Skicka en kommentar