Det är Fjällbruden, av handspunnet garn, som har legat på ett bra ställe och väntat på att få en liten lagning på ena mudden.
Nu var det lite kyligt så tröjan lånades ut, till en person med lita andra mått än vad jag har så den blev lite kort här och var, och lite BRED på andra ställen. Hmmm. Den är lite bred till mig också men då håller den värmen bättre, säger vi.
Hon tyckte mycket om färgerna, och att den har ett mönster, fast inget mönster. Det är garnet som mönstrar.
Undrar om man kan göra något liknande igen?
Det följer med gula löv in, puttrade mannen. Han går ut och in rätt flitigt eftersom han skall sätta foder runt en flyttad dörr, så att det inte drar i vårt brunnshus. Det skall mätas och skrivas, räknas och hämtas saker.
På en inredningsblogg såg jag av en händelse att någon med flit hade strött höstlöv på golvet, i något möblerat uthus. Så olika man kan se på saker och ting!
Gula löv, myrarna med hjortron
Himlen, mossa, bären och lite rimfrost
påbörjad stickning
Nystning
På G
Flätor vid armarnas isättning
Färdig Fjällbrud
Detalj
Fantasigarn, som jag kallar dem
6 kommentarer:
Håller med om att lycka är att spinna med det egenspunna garnet. Ditt är vackert!
Å Fale Artut!! Dina fina poesigarner!!! Kul reflektion det där ed löven, hihi! :-)
Tack snälla ni! Det är inte utan att jag saknar dem, får kanske leta fram lite ULL!
Mönster fast inget mönster...ja, och ändå inte hippsom happ, härlig tröja!
Det var roligt att se den på någon annan person! Nu jobbar hjärnan med ull och färg...!
Åh, jag dreglar av avundsjuka över dina vackra garner! Vilka färger!!! Håller med dig att det är så fint på hösten. Har just redigerat några bilder från vår skogsutflykt igår och tänker lägga upp dem på bloggen snart. Ha en fin helg!
Skicka en kommentar