Två månader och 18 meter

Den 20 juli solvade (  alltså trädde alla trådar genom var sitt "öga", solv, som sitter på pinnarna som reglerar vilka trådar som skall gå uppåt, resp. nedåt) jag den 18 meter långa mattvarpen på ladugårdsbotten, knöt fram och provvävde. Den 20 september vävde jag så hela väven drogs ned med dunder och brak. Jag hade knutit fast den förskedade (när man trär varpen genom skeden på bordet för att få ut bredden på varpen när man drar den på vävstolen)  varpen mot vävstolens "varpstav" med bomullstrasor.(Varpstav är ett nytt ord, man måste fästa varpen på vävstolen, och då har man en lång rundstav, som vävstolens bredd. Man kan föra över varpen till vävstolens pinne, men man kan ju också knyta fast den som jag gjorde)
Nu är det fuktigt, och bomull och fukt går inte ihop, därav mitt idoga vävande. Två av knutarna ramlade ner, och varpen som nästan var slut for ner. Mannen kom till undsättning och höll medan jag fäste med spännband och gjorde de sista centimeterna  på mattväven klara. Idag skall den klippas ned! Undrar hur mattorna ser ut?
Väva mattor på ladugårdsbotten är perfekt för det dammar hejdlöst. Då slipper man det inne just då i vart fall, och det är en härlig känsla. Men nu är det onödigt fuktigt, så nu tar jag med mig vävskeden in i huset och smörjer in vävstolen som får invänta nästa sommar. Men jag har en likadan inne i huset! Vävskeden är som en kam av metall som håller ordning på trådarna och gör att man kan slå ihop väven och få rätt täthet på trådarna.
Morötter är helt underbart, i alla lägen, i alla former! Ett flertal morötter har tänkt sig att blomma så de rötterna är som ved......... Inte så vanligt här uppe. Jordärtskockorna blommar och det är inte vanligt alls, det har jag faktiskt aldrig sett i verkligheten!