När jag är förkyld kan jag inte sova. Jag vaknar på småtimmarna och så sitter jag och lapar te eller något annat varmt, med en bok eller en stickning som sällskap. I morse kom solen upp med mig, och då tänkte jag mig ut på bron i morgonrock för att fota.
Men så var himlen så röd ovanför, och då måste jag gå av bron och ner på gruset. Men nog ser jag ännu bättre om jag går upp en bit i backen? Fyra grader plus var det och några skor hade jag ju inte fått på mig.
Det blir fort ljusare, fåglarna seglade under den rödskimrande skyn,
och jag går tillbaka ner till huset. Så långt det är, med bara och kalla fötter, på gruset.
Den som åker förbi på den stora vägen här förbi kan få se mycket konstigt. Natten förut var jag ute med samma morgonrock och en stor pingla, för att skrämma bort den envisa tranan som gäckar, och förmodligen häckar.
Skönt att vara inne igen!!
Jag gillar fåglar, och det är gott om fåglar här. Tranans ankomst, då är det vår!
Men, vi har en Tran-familj som är helt övertygade om att vårt potatisland är deras skafferi, och det är mindre roligt kan jag säga. De letar föda i potatisodlingens alla stadier. Vi gillrar upp band, cd-skivor, petflaskor, fågelskrämma, pinglor, och till slut, får vi inhängna alltihopa och dra snören mellan fårorna. De kan ta en stor del av skörden
6 kommentarer:
Vackra bilder men dumt gjort att gå ut barfota när du är förkyld, och allt! Dock, en syn för gudar...och morgontidiga vägfarare! Varför vill diu skrämma tranan?
Jag har inget emot tranor förutom när de tror att vårt potatisland är för dem.
Jag får en bild i mitt inre av din flaxande morgonrock och storpinglan i näven :-). Nu har min mellanson och hans sambo flyttat till Östersund från Sundsvall. Hur långt från dig är det?
Tranor är exotiska men ett jäkla otyg när de kommer i hundratals och äter upp böndernas grödor. Dessutom skiter de som elefanter... Vi har aldrig haft problem med dem när det gäller potatisen. Ännu kanske är bäst att tillägga, peppar peppar.
Men du får gratulera din son med sambo att de är så kloka och bosätter sig så CENTRALT! Vi har endast 4,2 mil till STAN. Det är den bästa av vägar, det finns ingen avfart! Sade vår elektriker som blev lite uppgiven i dimman en höst. Jag gissar att det inte är den fagraste av bilder.............. Jag skall köpa en större och fin morgonrock. Eller dra på en BRED varp.
Nu blir det lite om plasten...
WF bloggar ju inte längre regelbundet men finns på Facebook, både med sin ullförsäkjning och som sig själv. För att få påsarna lätta tar man tunt garn, tjocka stickor och stickar vartannat varv två maskor ihop, ett dubbelt omslag och på nästa varv en maska i de ihopstickade och en i det dubbla omslaget så det blir ett stoort hål. Jag borjade med rund botten, WF med rak. Avslutning upptill med några räta varv. Handtag, om man vill. Jag klurar på knytband.
Tack, tack!
Lin är starkt och lätt. Här skall det plastbantas mera.!.!
Skicka en kommentar