Duncan Laurence och jag

Jag vet inte om ni har hört det, men Duncan Laurence vann melodifestivalen med Arcade.

En gång har jag hört den på radio.
Om jag inte hade varit så tjurig och tittat på evenemanget som jag inte är någon större fan av, och dessutom sov bort det mesta, så hade jag missat hela härligheten.
Om man har en stund för sig själv och vill ha lite lagom sällskap, vid bakning eller städning till exempel, då kan man plocka fram Duncan Laurens på datorn och spela.
Och det gör jag!
Rackarns vad här skall bakas och städas!
Och spinnas, och vävas, allt där när man bara har händerna upptagna.
Att ha en stund för sig själv med Duncan Laurence, det tycker jag att jag skall unna mig, ofta.
Jag förstår inte riktigt varför den inte hörs på radion? 
Jag väljer ofta att stänga av den då den inte tillför något, till förmån för egna val på datorn.
Jag har ingen sån där modernitet med spellista på mobil eller platta, och jag vill inte ha någon heller, om någon tror det. Jag är så nöjd.
På dataskärmen ser man blått i olika varianter,  ofta vatten, Duncan sjunger och sjunger, det är bara jag och han. En halvtimme nu och då.........
Sämre kan man ha det!