2: De är väldigt viktiga för eko-systemet.
Det har jag läst. I Aftonbladet.
Sanningshalten kan vara sisådär.
Själv känner jag mig mest blodfattig.
Knott har ingen snabel att suga blod med. De har en STOR käft, och med den biter de en bit skinn och lapar i sig blodet. Därför kan det bli en ganska blodig historia när man är ute och skall göra något.
Min pappa var ofta alldeles full av blodiga, röda prickar när han varit ute i jordgubbslandet eller haft något annat ärende ute.
Jag ser ut som honom. Mitt på ena ögonlocken har jag ett rejält bett. Håret är fullt av dem, de tar sin in i öron och näsa, och prata skall man inte göra för då får man dem i mun och hals.
Knort sa vi hemma. Små och svarta, som ett moln omkring en.
De hörs inte. Men finns.
I oändligt antal.
Närgångna. Blodtörstiga.
Hemskt jobbiga för djuren.
Därför är det bra med bete som har en del buskar och träd som de kan "dra av dem" på.
Bara att kämpa på, nu skall jag så majrovor.
Bilden ovan är lånad.
Mitt på näsan, mitt på ena ögonlocket, på en av hakorna och allt däremellan, så ser det ut hos mig.
Jag tror att jag behöver något stärkande så jag inte tuppar av av blodbrist..................
.JPG)
4 kommentarer:
Nu måste jag protestera lite. Att knotten är värst i norra Sverige är det nog ingen tvekan om. Men nog finns de här i söder också, de eländiga rackarna. Och i större delen av världen, fick jag lära mig när jag nu blev nyfiken och kollade upp saken i Nationalencyklopedin. Bara för att vara säker, Wikipedia kan man aldrig vara riiiktigt säker på.
(Hoppas du inte tar illa upp av rättelsen, det är inte meningen att vara en besserwisser. :-)Jag blir själv så genuint glad när jag får felaktig kunskap rättad, men vet ju att alla inte tänker så. Så jag är alltid lite tveksam till att rätta andra, men det känns som om du inte skulle ta det på fel sätt.)
Jag tar inte illa upp, helt rätt tänkt!
Det var Aftonbladet som skrev denna tvivelaktiga sanning, och jag är den första att beklaga om de finns på andra områden.
Nog minns jag barndomens knott i
Jämtland, huvva!
Här vid Skofjärden i Mälaren finns de dock inte - tack och lov!
Har haft några riktigt j-kliga duster med knott bl.a. när jag och exet åkte med husvagn och stannade i Dorotea. Barnen blev som galna! Och så nu sist på skogspromenaden. De är ena riktiga illbattingar som jag inte tycker borde få finnas! Och det är som KataM säger. Där jag växte upp i Bergslagen så jag ut som du Fale många somrar. Nästan värre är sviare. Finns dom längre söderut? De är så små att de tar sig in i myggnätet och biter väldans. Har råkat ut för dem ett par gånger på fjällturer.
Skicka en kommentar