Den 22 mars 2020 såg det ut så här hos oss. Lite vår-aning och en fin snöfläck på taket. Som ett meddelande/tecken till någon där uppe.
Den 22 mars 2019, för ett år sedan, var tillvaron annorlunda.
Mera snö men mindre osynliga faror.
56 konstaterade fall i Jämtland. Det är många med tanke på antalet invånare.
I fjällen fortsätter liftarna att gå.
Vid intervjuer med "sörlänningar" som är här i de Jämtländska fjällen, för att arbeta "hemifrån", och barnen studerar "hemifrån", så uttrycker man att man inte har betänkligheter för att komma hit.
Man kan hålla "gamlingarna hemma" så kan de hitresta vara i fjällen.
Jag undrar hur våra barn som snart får påsklov och deras familjer tänker.
Någonstans känns det som att de undviker att åka dit, för risken att smitta/bli smittad.
Själva håller vi oss här, på ort och ställe, och träffar inte mer än de lokalt boende, på avstånd. Butiken besöker vi sällan, och då när det är lite folk.
Här har man också precis byggt ut butiken så det är ingen trängsel.
För mig känns det som om att vi skall krypa in i vrårna, för att andra skall få ta plats, fast vi faktiskt bor och lever här.
Det är mina funderingar, så här i Corona-tider.
Nu på morgonen rapporteras 59 konstaterade fall.
Onsdag 25/3; 18.30 63 konstaterade fall
Aktuellt just nu
1 dag sedan
1 kommentar:
Jag förstår hur du känner. I den här situationen vore väl det enda rimliga att undvika resor som inte är absolut nödvändiga för att hindra takten i smittspridningen så långt det går. Det är verkligen läge att tänka på andra än sig själv nu!
Skicka en kommentar