Vi har varmt och man blir svettig så fort man försöker tänka.
Nere i odlingarna är det inte så noga med utstyret, igår hade jag blå-och vitrutiga hemsydda shorts, med fickor till allt som jag hittar eller behöver ha med, och en underbar topp i brunrött linne.
Lång fläta som är mörk och faktiskt inte alls så grå, helt naturligt och så mitt fina halsband i guld och mina röda stjärnörhängen som jag brukar ha till jul men de är fina nu också.
Stövlar är ett måste för bland grönsaker och smörblommor trivs nässlorna, och de är osköna något hemskt!
Stövlarna är UNDERBARA, och väldigt gamla.
Jag har ärvt dem av Ruth som hade dem i fritidshuset som vi köpte för ett antal år sedan, och senare sålde. Stövlarna fick följa med hem. De är av märket Nokia och har en underbar läst, inte som de nya. Hon jobbade på ett regemente och jag tror att stövlarna kanske kom därifrån, men det är bara livliga fantasier. De tar in vatten så man kan inte ha dem om man absolut vill hålla sig torr.
Med mig upp för backen på väg till huset hade jag också en järnkratta och en stor vattenkanna, ett stiligt ekipage, om jag får säga det själv.
Precis då kom en bil farande, en herre som skulle hämta klinkerplattor som vi inte behöver.
Han vinkade glatt, var lång och blond, har en rörelse, och ville gärna adoptera klinker för ett projekt som inte varit högt upp på listan på ett tag. Men nu hade han fått INSPIRATION, och det är ju jätteroligt att GE någon, som med en annons, med klinker.
På avstånd talade vi om ditten och datten, och så kom det plötsligt funderingar om rost, fukt och smörjmedel.
Han sålde rostlösare och smörjmedel, typ VD40 och 5-56 från ITALIEN!
Och då nappade jag och gjorde Tummen Upp. Det är något speciellt med Italien. Fast jag har ju aldrig varit där. I vart fall så såg han det. Och kikade på mig.
Men Du, är du från Italien?
Du ser ut som du skulle kunna vara det!
Ja, inte vet jag, om det var stövlarna, guldet, min mustigt brunröda topp av lin, min hemsydda shorts, de glödande röda örhängena, alla färgerna i den heta solen, den mörka flätan, mina väderbitna bruna händer, den osminkade sanningen, men,
det struntar jag i.
Det var bara ett härligt möte att minnas!
onsdag 17 juni 2020
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Fantastisk! Jeg kan se deg for mitt indre blikk, og du ser helt klart litt eksotisk, kan godt hende italiensk, ut!
Vilken fin beskrivning av din utstyrsel och vad den frammanade hos en annan i ett distanserat möte.
Du är bara bäst Fale!
Skicka en kommentar