Men VAD är det här, sade Mannen, om en hög på marken, fint och ojämt, lite bulligt, formad, blank, och FÄRSK. Det är björnskit, sade jag. Men, den ser ju FÄRSK ut, nygjord, sade Mannen.
Det är gott om björn här, och inte så ovanligt att man ser de där högarna. Men Mannen tyckte inte att det var roligt. ALLS. Nu går vi hemåt sade han, tog sina hinkar och borta var han med sina långa ben och raska steg. Jag är inte lika snabb och och hade inte så bråttom heller tyckte jag, men blev lite förvånad då han försvann på stigen, utan att se sig om eller säga något mer. Jag plockade på efter vägen och hann tänka många saker medan jag närmade mig bilen. Jag tänkte att jag nog inte är någon smaklig måltid för en björn, hårig och seg........ och om jag nu hade en björn i närheten hade den säkert sett mig, men inte jag den...... Det är ju värst om man kommer mellan mor och barn, men det är ingen idé att jaga upp sig i onödan, och så var jag också framme vid bilen, där Mannen tyckte att bären var bättre. Och Björnfria.
(Missförstå mig rätt, jag förstår om man blir obekväm vid sådana tillfällen, och det är för mycket björn för nära människorna här, det är agasamt när de är i soptunnorna och går på tomten. Absolut!!)
1 kommentar:
Hua!!! Vi var "opp i marken" förra hösten och gick utmed en skogsväg upp till Gubbens koja. När vi gick tillbaka hade "någon" vält ut en STOR sten på skogsvägen... Vi såg spår efter björnklorna och gick väldigt fort tillbaka till bilen!
Skicka en kommentar