måndag 2 november 2020

Bärplockning och en släng av Björnfrossa

Vi har plockat en hel del bär i höst, särskilt blåbär. Som små druvor! En dag i höstas for vi en liten bit bort, där det finns en liten tjärn, en massa bröte och en hel del olika bär. Fint är det, och lättsamt att gå för det mesta. Vi tänkte plocka hallon, och de växer ju där det är brötigt och opraktiskt när man har korta ben. Mannen han kliver hejvilt men jag brukar fastna i grenar och skrot. På fel sidan om ett dike och så. Vi gick där på var sitt håll och jag hittade en rejäl "hög" intill snåren, av lite äldre björnbajs. Jag sade inget, men pratade och lät hela tiden, och det gör det ju ändå när man fastnar i grenar som knäcks. Vi hittade lite blåbär också och jag såg de vackraste lingon jag någonsin sett, men de var inte mogna än. Vi började att gå neråt/hemåt och vi tittade på hallonbuskarna närmast tjärnen, och plockade det som fanns.

Men VAD är det här, sade Mannen, om en hög på marken, fint och ojämt, lite bulligt, formad, blank, och FÄRSK. Det är björnskit, sade jag. Men, den ser ju FÄRSK ut, nygjord, sade Mannen.

Det är gott om björn här, och inte så ovanligt att man ser de där högarna. Men Mannen tyckte inte att det var roligt. ALLS. Nu går vi hemåt sade han, tog sina hinkar och borta var han med sina långa ben och raska steg. Jag är inte lika snabb och och hade inte så bråttom heller tyckte jag, men blev lite förvånad då han försvann på stigen, utan att se sig om eller säga något mer. Jag plockade på efter vägen och hann tänka många saker medan jag närmade mig bilen. Jag tänkte att jag nog inte är någon smaklig måltid för en björn, hårig och seg........ och om jag nu hade en björn i närheten hade den säkert sett mig, men inte jag den...... Det är ju värst om man kommer mellan mor och barn, men det är ingen idé att jaga upp sig i onödan, och så var jag också framme vid bilen, där Mannen tyckte att bären var bättre. Och Björnfria.

Det blev inga mer bär plockade där, men vi har ju bär på närmre håll, så det har gått riktigt bra ändå. Men jag minns det med ett leende. 

(Missförstå mig rätt, jag förstår om man blir obekväm vid sådana tillfällen, och det är för mycket björn för nära människorna här, det är agasamt när de är i soptunnorna och går på tomten. Absolut!!)


Djur på bete i slutet på oktober hos Mannens C, idag har vi haft 12 grader varmt och spöregn?!
 

1 kommentar:

AnJa sa...

Hua!!! Vi var "opp i marken" förra hösten och gick utmed en skogsväg upp till Gubbens koja. När vi gick tillbaka hade "någon" vält ut en STOR sten på skogsvägen... Vi såg spår efter björnklorna och gick väldigt fort tillbaka till bilen!