Ja, titta, så många saxar jag hittat! Den till vänster har min morbrors sambo haft. Ja, sambo, det var inte så vanligt på den tiden. Hon var också äldre än min morbror. Haltade gjorde hon också, hon hade haft polio. Hon värmde strykjärnet på spisen och det fräste när hon skulle testa så att det var nog varmt.
Hon hade hand om Posten på byn och var också sömmerska. Jag fick denna sax av mammas kära kusin, tänk så det kan bli..... Hon sydde en vinröd/rosa randig klänning till mamma och av tyget som blev kvar sydde hon en klänning till mig. Jag var inte så gammal då, fem år kanske. På den långa disken på Posten, som varit livsmedelsbutik innan, och hade en lååång disk, stod det stora rosa Flitiga Lisor, med sockerkorn på. Där knep jag söta korn medan jag väntade. Hur mammas kusin fått tag på saxen vet jag inte, kanske fick hon den av mamma. Men nu är den här, och den är tung, en riktig skräddarsax av äldre modell.
Posten sorterades i fack. Postväskan, den transporterades med skolbussen. Den var i brun-beige linnetyg och mycket viktig. Visst är minnena lite annorlunda idag?
2 kommentarer:
Tack för en intressant dejavu om hur det kan ha varit. Sockerkort på Flitiga Lisa förstår jag dock inte. Finns det på den blomman eller hade någon strött över det?
Sockerkorn, små nästan genomskinliga pluttar, som blir på Flitiga Lisa. Söta som socker!
Skicka en kommentar