Tant i Advent

 Tanten irrar runt och börjar lite här, och fortsätter lite där. Sen glömmer jag vad det var jag hade tänkt, egentligen. När vi hade dubbelt så stort hus, och många uthus, så rymdes det oändliga antal Tomtar i vrårna, nu har jag minskat ner antalet, och tar fram det som känns roligt och bra. Man måste ju inte ha allt framme varje år. Då blir Tomtekartongerna tomma, och jag fyller dem med sånt som blir för mycket, och hittar det igen när Tomtarna skall tillbaka efter jul. Ostkupan och kakfatet har min mamma haft, och det står på en gammal skänk nu. På bilden har det hamnat intill en adventsgran som barnen var så förtjusta i när de var små, och de kommer ihåg hur de satte sockerbitar i den som Extra Allt.

 Saffransbröd, kavlad och fyll med kardemumma och mandelmassa, blandat med smör. Hoprullad till två tjocka, goa bullar, som skärs i lagom stora bitar. Så gott!

 Stickar gör jag också, sockar mest, och så kardade jag ull med lite glitter och gjorde små härvor på den nya boken.

 I vävtidningen 2VÄV"som jag slänger ett öga i nu och då, fanns en fantastisk bild!! Här blir det mera vävstol än skidor, för nu regnar det och blir glashalt igen

 Ute ser det ut så här, ljusare än snöfritt, men inte mycket mer. Stjärnan är från Orrefors. Gardinerna vävde jag för över 30 år sedan.

 Det är fint med adventsbelysning, så här bor vi! Ladugården syns inte, den ligger åt andra hållet, och en bit upp. Takfönstret täcks av ispansar, men man ser att det lyser i alla fall.

Stjärna från Persåsen. Det regnar för fullt. Vi var ute tidigt och skulle köpa ett par byxor till lilla mig. Tanten har blivit för mycket, och jag tycker verkligen inte om att prova kläder. Mannen han följer troget med, och nu skulle det bli något snyggt till jul, och andra tillfällen! ????? Det var inte lätt! Jag vill ha byxor med hög midja, lagom mycket luft i benen, och som sitter lagom om baken, lite stretch är skönt. jag fann rätt storlek, och det var roligt, för den var inte alls så hög som jag befarade. men så var det fickor på framsidan, som putade ut, tyckte i alla fall jag, i den otäcka spegeln i provrummet, med den onda belysningen som gjorde mig dödligt blek och jämmerlig. Annars var de riktigt fina och sköna. När jag provsatt dem så putade det ännu mera. Nä. Nästa butik! Nya givar. Hög midja, ja, men så smala i benen att mina fina ullkalsonger i blått korvade sig och de gick inte att få på. Har inte alla ulliga kalsonger när de provar kläder? Man måste ju låta spirorna andas! Korvskinn skall vara på korven! Vi skall förresten äta julkorv till middag! Byxorna med vida ben var ju vida så fåglarna kan flyga in, och slag vid fållen får man ju klippa bort då jag inte är så värst högbent precis.  Samma med dragkedjor i benslutet, varför skall man ha det? Fungerar inte om man skall klippa och fålla, och dessutom låter det ganska onödigt. Nä, jag är byxlös fortfarande, och några glammiga toppar blev det inte heller för jag hittade ingenting som för mig på läppen. Jag är en mycket grannlaga Tant.

Ull, det finns det i butikerna, det tyckte jag var roligt. mera ull åt folket!

 Min egen Tomte som jag skriver om i Allmogefårens Tidning har fått en illustration.

Kram på er!