tisdag 18 september 2018

En märklig sommar, dubbelblommande potatis och byggnationer

 JA, det skulle ha blivit ett låååångt inlägg om sommaren och alla funderingar, men nu blir det en kortis. En märklig sommar är det, och om man är road av odling så ser man det tydligt. Och känner på smaken! I alla fall så satte vi potatis med lite annorlunda metod, det var en ganska låg blast länge, det var torrt, de blommade tidigt, och satte frukt på blommorna, Så kom det lite regn, och sol, och de blommade IGEN, och när vi tog upp potatisen så var de gröna frukterna, eller bären, stora som mindre tomater, coctailtomater. Och massor av dem! Ovanför dem blommade riset vidare, och det såg verkilgen märkligt ut. Till höger ligger en rejäl tomat i grönt som jag av misstag klippt av. Den får ligga till sig  i en påse med äpple som avger etylengas så mognar de på lite fortare, Jag skall snart ta in det som är kvar, i natt var det kanske två grader varmt och vid midnatt såg man en figur med ficklampa och stå stora sjok med fiberduk och det var jag som kunde tas för ett spöke på vift. Mannen var varnad och blev inte rädd när han tittade ut i mörkret. Jag skall suga ur det sista av zucchinin då alla mina torkade zucchini fick slängas i bokashin då de möglade efter torkning. Har aldrig varit med om det. Det är märkligt, och surt, det var en hel del. Vintersquashen har nog fem frukter som ligger och växer, jag hoppas att de skall bli ätbara, det är första gången jag provar sådana, en tidig sort är det. Mörkt gröna bollar som ligger och myser.
I den gamla ladugården har det blivit ett nytt tak av träpanel. Den är nu målad med tak- och panelfärg  från Herdins, ett varv och det är vi nöjda med. Bjälken i taket är skrapad i omgångar och målad i tre lager färg med olja från lagret.Stolpen som stod där har flyttat till Polen, hur man nu kan ge sig till att ta med sig inredningen?! En ny är på plats, den har varit på ladugårsbotten här, där fanns bara en pinne. Nu får vi göra något annat dit. Att mäta in stolpe så att det blir så bra som möjligt är inte lätt, det syns verkligen inte hur mycket tid alla funderingar har tagit. Fönstren är kopplade men inte isärtagbara, de som var insatta på övervåningen är av samma typ så det fick styra då det redan var gjort. Storleken är samma som de tidigare. ovanpå den gamla grunden där "kasa" var är det tre sådana här fönster. Spröjsen är lösa, och det stör mig lite men så fick det bli. Tiden är en aspekt, utbyggnaden skall vara "skalfärdig", ha tak och väggar, innan huvudbyggnaden, alltså det gamla huset, får rivas, och den skall rivas helt snart. Utsättning av ledningar är gjort, en del träd har fällts och det ledsna husets dagar är räknade.
Om huset hade gått att rädda hade det blivit andra fönster, det kan jag säga.
Golvet är i trä, 162 cm breda plankor, och det blev ett pusslande för det var det sista på lagret. På sluttampen blev de lite smalare, men där blir det skåp och syns inte. Trä är snällt. Som ull ungefär.
Men ladugården hade verkligen sina brister, och det som är gjort sedan förut har en del frågetecken.
Jag hoppas att det blir en brukbar byggnad, att tomten kommer att se städad och bra ut, och det ledsna huset får vila i frid.
Nu skall det skrapas och putsas fönster, färgen brände verkligen fast i somras. Och så värst kort blev det inte heller, inlägget!

2 kommentarer:

AnJa sa...

Ni är så himla duktiga i era renoveringar! Ja en konstig sommar har det varit. Helt plötsligt har vi fått massor med morötter! Men många av dem börjar i en för att sedan ha sådär en 5-7 utskott... Potatis sätter man inte i en kornåker... Nu har Gubben min slagit av allt korn och potatisblast men vi är inte så hoppfulla över vad som finns därunder...

Cecilia sa...

Ja, en konstig sommar! Men nu planerar jag för nästa, ojojoj så mycket potatis vi ska få då! :-)
Trä är snällt men inte så snällt som ull. Maken får hantera träet, i hans händer är det snällt, inte i mina!
Märkliga regler det finns men det är som det är, skönt att ledsna huset snart ska bort när det ändå inte går att rädda.