Ja, om någon minns, så har vi en Pedemi.
I vår bekantskapskrets finns en person som legat på intensiven, det har jag berättat för en tid sedan. Han har svävat mellan liv och död med dåliga odds, och flera nätter har jag vaknat flera gånger och verkligen tänkt och skickat så goda tankar jag bara kan. Människorna i den närmaste kretsen har haft det väldigt jobbigt då man inte fått hälsa på, och att gå hemma och inget veta och måla upp olika scenarion måste vara ett H-E.
Efter fyra månader på sjukhus och rehab, är nu personen i fråga HEMMA IGEN!
Med syrgas, mycket att hämta igen och träna upp, men hemma.
Sjukhusvistelsen var planerad och Coronan slog till under tiden.
Det är helt fantastiskt, han klarade det!
Jag tror att hans sambo går och känner efter hela tiden om det är på riktigt,
att han finns nära, och går att ta på.
Tänk så lite man vet!
Var rädda om er!
Prisman och jag kämpar på, och ja, jag pratar med den, det är helt sant.
Du kan ju inte lägga av mitt i en söm!?
Meeeen, du gick ju nyss?!
Efter 34 år får den ändå en klapp nu och då.
Idag blir det en specialare, ett litet kit är det tänkt.
Små praktiska saker, bra för miljön och förhoppningsvis lite söta.
Hjärnan vill också ha sitt.
1 kommentar:
Så härliga nyheter! Vi har haft corona bland barn och bekanta men alla har haft det lindrigt "peppar peppar". Man läser ju om hur otroligt långvarigt det kan vara och hur mycket jobb det är med att komma tillbaka. Skitvirus vik hädan!
Skicka en kommentar