Hållbarhetsfestival, SMICE, ännu bättre kan vi

Hållbarhetsfestival, Cirkus cirkulär, SMICE
Idag talar de om Hållbarhet på P4 Radio Jämtland.
Inspirerande!
Det finns utställningar, kurser och allt möjligt, på lokalradion har man tagit upp bland annat återbruk av textil, men även att intresse för odling har ökat och att mera medvetenhet finns. Visst låter det bra?
SMICE är ett samarbete mellan Sverige och Norge här i Jämtland/Härjedalen och Tröndelag om jag inte minns fel.
Mera Samarbete Åt Folket!
Det kan man ha året runt!
Det är något man kan plocka på sig bitar av eftersom, och hitta en bra nivå med det man tror på. Alla kan vi göra mera!
(Några verkar ju inte bry sig så mycket, särskilt en del som skulle kunna göra massor. Ingen nämnd, ingen glömd.
I Polen rinner det, nej forsar ut, orenat vatten, i Amazonas brinner det och det gör det på fler ställen, men man säger inget förrän man måste, ungefär som med förhöjda värden av radioaktivitet. Ibland kan man verkligen tycka att fokus är på fel saker. )
Att odla är också att välja vad vi vill äta, det är också ett sätt att ha mat hemma. Här är säsongen kort och intensiv, att sätta saker flera gånger hinns ofta inte med, men en del saker kan man lära sig för att förbättra sitt odlande. Det spar tid, men att odla tar inte bara tid, det ger också väldigt mycket tillbaka. Att odla är att skapa och kan minska stress, om man lägger sig på en bra nivå.
Tomaten ovan är en fin tomat från Polen. Zloty heter den och vägde 320 gram. Det är bra! Det som är mindre bra är att det är den första mogna tomaten, fast den har stått i växthus. I början såg den ut som en tynande planta, sen och klen. Nu är den stor och stark, men sen. Inuti är den vackert genomfärgad och mycket god. Men, ja, man får fundera. God kvalitet, men sen.Värd att vänta på? Den tar stor plats också, fast den var så tanig i livets början. Det är bara en tomat som blir så stor, jag gissar att det flesta inte hinner utvecklas något vidare för nu är det kallt, bara 2 plus i natt. men någon till kan det bli.

Ärtor på längden och tvären, vilka är mest odlingsvärda? Här i Jämtland är ärtor en bra gröda, de är snabba och tåliga, går att styckfrysa efter förvällning, och packas de i påsar så tar de liten plats, och påsen går att använda igen Förut har jag ibland gjort små paket, men då får man långsammare upptining, paketen behöver omslag av plast eller papp. Man kan frysa in i tomma lådor också.

Grönkål och Svartkål kommer tillbaka när det blir svalare nätter, så det blir en liten skörd i alla fall, det tackar jag för. Man behöver inte så många plantor. Jag tar bladen när de är ganska små. Då är de godast och vackrast, mindre risk för angrepp också. Mindre vackra blad torkar jag till hönsen. Kål är vackert och pryder sin plats. Broccolin blir i princip ingenting. Men jag satte Cima di rapa som är en snabb kålsort, ger små tunna buketter att fräsa och äta på en gång, och de blir bra om man sätter dem i juli/augusti. Man får plocka hela tiden för när de börjas slå ut är de inte goda. Det är en liten tröst när broccoli och broccolo inte vill. Inget frö frysen men det får man leva med. Italiens frö fån Gourmetgaraget. Finns i lite olika varianter.

Spritärter och märgärter, mycket stök för några ärter, men vilka ärter! Så goda! De blir inte så höga och har inte lika lång säsong som sockerärterna, men det kan ju också vara skönt. Man blir mindre virrig i landet om man kan avsluta en del saker....! Ja, och Plastbaljor är praktisk i landet, man kan ta med sig en hel hög för de väger inget och tål fukt och smuts.

Örtsalt kan man göra själv även av köpta örter och chili, det är ett utmärkt sätt att minska svinn!
Det är härligt med egna kryddor i skåpen!

Hållbarhet kan vara många saker. Här är det ett rum ovanpå platsen där den gamla ladugården hade sitt utkast, ovanpå kasa. En del material har vi sparat och använt, annars är det lokalt köpt material.
Det är svårt att tro att den gamla byggnaden såg ut som den gjorde. Att göra om något gammalt till något underbart brukbart är fantastiskt hållbart.

Mina älskade ullbyxor har blivit lagade förr! Symaskinen är en älskad maskin. Jag fick min första egna symaskin är jag gick i nian. En Husqvarna i vitt med utbytbara runda pluggar, plattan var grön. Det var en stor sak för pappa köpte den till mig när symaskinsagenten kom på besök. Det var en demo-maskin och den kostade tvåtusen kronor. Det blir jag fortfarande häpen och tacksam över. Den hade jag tills jag köpte Husqvarna Prisma 990, då bytte jag in den. Sedan har jag inte sett någon symaskinsagent, det var bättre agenter förr.
Att lappa och laga är hållbart! Tyget kommer från 80-talet och blev långkalsonger till en av sönerna. Här är det dubbelt och jag hoppas att det håller. Första lagningen blev gjorda av kokt ull, inte optimalt till just det.

Inte vackert men helt och dragfritt.

Men, skall du verkligen ha den där gamla cykeln?
Ja, den är perfekt som blomsterarrangemang! Återbruk på hög nivå!

Vad gäller vatten är hållbarhet en stor och viktig sak som vi tänker på ofta.
Här måste vi blir mycket bättre! verkligen!
Vi har en viktig resurs som har älven här nere, den vill vi hålla ren. En bit från älvkanten kommer detta upp, från de underjordiske. Fantastisk eller hur?

Ärterna ger mycket; mat, material till jord/kompost/bokashi, och de samlar kväve på rötterna. Deras stör består av växande små träd och rester av byggnationer.

Jämtlandsk gråärt, den blir inte så hög, 1,5 meter, ganska tunn om man jämför med de största ärtsorterna. Den har mängder med baljor som har börjat gulna. Jag plockar eftersom och torkar på den under tak då det är så fuktigt i luften. Det skall bli till största delen torkad ärter, och det är nytt för mig. De kommer från Fäviken, Magnus Nilssons berömda restaurang.  Jag hoppas även på usäde förstås, det är något jag tänker mera på nuförtiden. Ärtor korspollineras inte så lätt och av de frön jag sparade i fjol kom nästan alla upp och blev fina exemplar. Måste bli bättre på att sortera sorter, och att plantera dem så att det blir praktiskt. Ärterna inledde sommaren med missväxt och jag trodde inte att det skulle bli någonting, men attans vad de har kommit sig! Vilka överlevare!

 Hönsen är perfekta i hållbarhetssynpunkt. De äter rester, fula blad som inte vi vill ha, ogräsrens, de ger ägg och gödning. De är trevliga, och helt hopplösa. De gräver i alla lådorna och borde ha fotboja eller utegångsförbud, i alla fall en del av dem.
Denna bild är från Klövsjö dit tre av våra Bjurholmshöns flyttat, tuppen och två svarta hönor. De är så kära för de nya ägarna och vi får kort med jämna mellanrum. Fantastiskt!
Vår tupp har fått en väldig massa barn som bor Sverige runt, och han är otroligt Bös, alltså mallig.
I hönshuset har han just nu en tonåring och tre små kycklingar som är kläckta i år.
Höns är väldigt populärt, och det är förståeligt. Höns finns i många varianter, och de har lite olika egenskaper som är bra och roligt att ta reda på om man vill ha några för husbehov.